Idag har det inte varit nån bra dag. Har inte alls mått bra. Huvudvärk, andfådd, hjärtklappning... gick hem från jobbet efter några timmar. Har sen sovit hela dan och kom upp vid 15-tiden. Känner mig bättre, men är helt trött och slut. Har beställt tid hos doktorn, fick en nästa fredag.

Detta förstörde planerna för dagen. Hade bestämt med Åsa att vi skulle gå en långpromenad tillsammans när jag slutade jobbet, kombinera motion med umgänge. Men jag var tvungen att ringa och ställa in, tyvärr! Hade verkligen sett fram emot det, men förhoppningsvis blir det av en annan dag.

M jr är hos en kompis och leker, M och H jr for iväg till M:s pappa. De skulle stanna till vid kyrkogården på vägen, där M:s mamma ligger begravd. Hon hade namnsdag under fruntimmersveckan, så han hade satt blommor då och nu var det dags att plocka bort dem. Hon dog för 20 år sen, så jag har aldrig träffat henne, tyvärr. Men från vad jag har hört så verkar hon ha varit en trevlig och omtänksam människa.

Det är grymt att så många dör alldeles för tidigt. Min egen pappa dog i april förra året, av en hjärnblödning, och han var bara 57 år. Det är ju ingenting! Vissa dagar känns det fortfarande jobbigt, men jag tror att jag automatiskt förtränger mycket också, låter bli att tänka och känna. Det kanske är nån slags försvar??