Försökte verkligen få tag på H i fredags när vi skulle åka till sjön, men efter att ha ringt flera ggr på mobilen, samt hem till hans pappa, utan resultat, så gav jag till slut upp. Tänkte att de åkt bort eller nåt.

På kvällen, när jag fått de tråkiga nyheterna om farfar, så försökte jag återigen få tag på honom, både på mobilen och hemma. Men jag fick inget svar. Efter en stund ringde han upp. Mobilen hade han inte haft på och han hade precis fått reda på att jag ringt ett par ggr under dagen - det var ingen som hört signalen...

Tyvärr är det så här varenda gång man ringer hem dit, om inte H själv finns i närheten och kan svara, så är det ingen som svarar när jag ringer! Däremot kan han ibland ringa upp strax därpå... Oftast med förklaringen att ingen hört att det ringt osv. Själv tror jag inte ett ögonblick på det, utan det är de lögner som han blir matad med. För hur kan det komma sig att så fort VI ringer, så är deras telefon stum?!

Det jag blir mest förbannad på är att det ju ibland är VIKTIGT att få tag på honom (som nu när farfar dog) och de bara skiter i att svara (inte H alltså, utan hans pappa + fru) när de ser att det är vårt nummer, för att slippa prata med oss.

Ringer hit gör ALDRIG hans pappa längre. Måste ju säga att det genom åren varit väldigt sporadiskt med samtal hit när H varit hos oss, men senaste åren har det alltså inte varit ett enda samtal. Tyvärr får han inte så värst många samtal/sms till sin mobil heller. Hans pappa verkar leva efter devisen att är H hos mig så är han mitt bekymmer och tvärtom...

Kvällen innan H skulle komma hit för 3 veckors semester så följde han med oss bort, och sen blev han kvar här hemma hos oss och grejade. Det blev så sent, så det var inte läge att cykla hem till pappa. Men ringa hem till pappa och tala om att han skulle sova här istället tordes han inte... "Då blir de arga", sa han. Det var för sent att ringa, man kan ju väcka de små... (1 och 4 år). VA??!!!? Som tur är har han aldrig tvekat att ringa hem till oss, men så vet han också att han får ringa hit när som helst, vilken tid på dygnet det än må vara. ALDRIG att jag skulle bli arg när han ringde, att han störde eller så!!!

Nej, hur fasen kan man hålla på så där?! Det märks så tydligt att de små barnen går före H. Det ska tassas på tå osv. för att inte störa de små... helt sjukt!!

När jag ringde honom igår och frågade om han ville följa med hem till mamma och bada, så blev han så glad. Han har inte varit iväg och badat en enda gång i denna hettan!! Frågade honom om de inte varit iväg i fredags heller, men nej... Vill inte de bada, så blir det inget.

Åh, det finns så mycket, så mycket som ligger bakom, men jag hoppas att H så småningom märker vem det är som bryr sig, vem som alltid ställer upp och vem som alltid finns där...

Vi var iväg och badade i fredags, precis som vi hade planerat. Vi åkte till en sjö i grannkommunen där vi trivs bra. Det finns bryggor, omklädningsrum, lite lekgrejer m.m

När vi hade varit där i 3 timmar stod jag inte ut längre! Hade ont i huvudet redan när jag vaknade, trodde att det skulle bli bättre, men det blev bara värre och värre. Så när vi kom hem tog jag det bara lugnt, låg och vilade.

Sen fick jag ju besked om att farfar somnat in, så då tog vi oss över till sjukhuset. Huvudvärk till trots. Kom hem strax före 22:30. Slängde i mig lite mat och somnade sen. Helt slut.

Igår mådde jag bättre när jag vaknade, var dock väldigt trött. Inte så konstigt med tanke på värmen, farfar osv. Dock var huvudvärken borta. Endast tillfälligt skulle det visa sig...

Vi åkte hem till mamma och var där hela dagen. Hade tagit med lunch, så vi grillade och åt melonsallad till m.m Barnen badade i poolen. Vet inte om det berodde på värmen eller att det blev extremt sent med maten, eller vad det var, men huvudvärken slog till med full kraft. Trots värktabletter så blev det inte bättre. Så hela e.m., inpå kvällningen, låg jag i soffan inomhus... När vi kom hem så blev det sängen direkt, för värken gav sig INTE, trots en andra omgång tabletter.

Det som var lite otäckt var när vi satt ute och åt mat, jag var tvungen att gå in, kunde inte andas ordentligt! Den biten blev dock bättre efter att jag vilat, men jag tål verkligen inte värmen längre.

Idag har jag inte haft någon huvudvärk, men alla som haft migrän vet säkert att man blir ganska "domnad" i huvudet efteråt. Så lite segt har det varit. Har dock minimerat min tid utomhus idag och knappt suttit ute på altanen ens. Lite trist i det fina vädret, men hellre mår jag ju bra.

Känns lite otäckt samtidigt. Tidigare har man ju kunnat ligga och sola m.m Visst har jag under flera års tid fått världens huvudvärk om jag varit för länge i solen, oavsett hur mycket vätska jag dricker, men så dåligt som jag mådde igår har jag inte gjort. Fick inte luft.

Känner mig på nåt vis gammal och förbrukad....

Det har varit några tunga dagar. I fredags somnade lilla farfar in, kl.18:12, efter att ha haft en jättejobbig dag. Jätterosslig i andningen. Min farbror hann precis dit, hann vara där i 7 minuter, jag tror att farfar väntade in honom. Farmor och min syster var också där. Jag, mamma, min bror m. sambo åkte dit på kvällen och sa adjö. Usch, så jobbigt! Svårt att ens skriva om det... men nu slipper han i alla fall plågas mer! Världens bästa farfar, som har ställt upp på alla och aldrig gjort en fluga förnär... Jag är tacksam att han slapp dö ensam! Hoppas nu att han har fått återförenas med pappa...