LusFri.nu Nyhetsbrev

Resistenta löss i Sverige - hjälp oss stoppa huvudlössen!

Nu har Smittskyddsinstitutet konstaterat att det finns löss i Sverige som är motståndskraftiga mot de kemiska luspreparaten som säljs på Apoteket. Smittskyddsinstitutet har ÄNTLIGEN gått ut med en rekommendation att man ska kamma sina barn med luskam minst 1 gång i veckan för att upptäcka om man har fått löss varje terminsstart. Det här ligger helt i linje med det vi på LusFri arbetat för i flera år och försökt få fram under kampanjen avlusningsdagarna.

12-14 september är det dags för avlusningsdagar igen. Luskamma du också - och tipsa dina vänner och bekanta - ju fler vi är som luskammar, desto större chans finns det att undvika lössepidemier under året. Tycker du att NitFree är bra blir vi förstås jätteglada om du tipsar om NitFree också  - störst chans att förbli lusfri är ju att både ta bort lusäggen och lössen.

Vill du ha fler tips om hur du kan luskamma kan du titta på vår film genom att klicka här

Många LusFria hälsningar

Vi på LusFri

Läs mer om resistenta löss i Dagens Nyheter

 http://www.lusfri.nu/

Trött, trött, trött. På nåt annat vis kan jag inte beskriva hur jag känner mig just nu. Det känns dock bättre i halsen och det är jag tacksam för! Förhoppningsvis blir det ingen riktig förkylning av det hela. Nu vill jag inte vara sjuk mer! Har varken tid eller råd med det.

M var snäll och lagade maten idag igen, så jag fick vila. Var helt slut när jag kom hem från urnsättningen. Låg på soffan med H jr, kikade på tv och läste en saga. Hon sover sen en stund tillbaka och M jr har också gjort sig iordning för sängen. 

M har stuckit ut på en löprunda och H sitter på sitt rum och pluggar förhoppningsvis till biologiprovet han har på fredag...

Själv ska jag hoppa i säng tidigt, men först ska jag försöka kika in på alla era bloggar. Känner att jag ligger efter!

Urnsättningen gick bra. Visst var det jobbigt och ledsamt, men samtidigt skönt att ha det gjort. Prästen sa att vi var ovanligt många, att det bara brukar vara ett par, tre stycken vid urnsättningar, men vi var 9 stycken. Farmor, min farbror med familj, jag och mina syskon, min mamma.

Vi samlades i ett litet rum i gravkapellet där urnan stod. Prästen läste en text och bad en bön, sen fick farmor trycka igång kyrkklockorna på en fjärrkontroll. Vi gick sen bort till graven och min farbror fick bära urnan. Vi hjälptes åt att sänka ner urnan i jorden och prästen pratade lite. Mer än så var det inte, men det blev en fin stund. 

Efteråt gick vi till pappas grav och tände ett ljus och sen hade de andra bestämt att vi skulle åka till hembygdsgården för att fika. Själv följde jag med och tog en kopp te, men åkte sen hem igen. Det tog verkligen på krafterna!

Tack för alla krya-på-dig önskningar, sånt värmer verkligen! :) Är fortfarande otroligt trött och öm i hela kroppen, men jag har ingen feber idag. Svedan i halsen finns kvar, men det verkar liksom inte bli nåt mer. Inte snorig eller hostig. Få se om det bryter ut eller om jag klarar mig med det här.

Skulle jobbat ikväll och imorgon, men stannar hemma.  

Sent i eftermiddag har vi farfars urnsättning. Inget man ser fram emot direkt, men samtidigt skönt att få det gjort. Skönt att farmor tog det här beslutet, eftersom vi annars kunnat få vänta i flera månader. Jag tror att det är viktigt att få avslut.

Inget spännande hände under gårdagen. Sov större delen av dagen, piggnade inte till förrän vid 19-tiden. Hjälpte M jr och H med läxor, läste saga för H jr och sen blev det inte så mycket mer... 

Det där dåliga samvetet (som är SÅ jobbigt!) finns hela tiden och utmanar mig, att jag inte gjort något här hemma på hela dagen. M fick fixa maten, tvätta m.m jag försöker verkligen att slå bort tankarna, men det är svårt!