Livet känns lite jä-ligt just nu. Klarade med nöd och näppe att jobba gårdagkvällen igår. Huvudet sprängde, illamående. La mig på soffan i ett personalrum ca 1-1½ timme och vilade. Jätteskönt, men blev inte bättre. Nattssk tog blodtrycket på mig när hon kom, undertrycket var 98, så jag vet inte om det är det som krånglar. Blodsprängda ögon. Hem och sov.

Vaknade imorse och var lite tung i huvudet. Gick ändå bra under dagen, men på eftermiddagen började huvudvärken komma tillbaka! Dunkat och bultat några timmar, ont i ögonen och huvudet. Känns lite, lite bättre nu, men ska gå och lägga mig strax. Är SÅ trött!!

Är också så förbaskat trött på att ha det så här!! Haft problem med huvudvärk ända sen jag gick på gymnasiet och har aldrig fått nån riktig hjälp med det. Är så trött att bli ignorerad, att allt ska skyllas på stress osv. Så mycket tid man missar, med barnen, på jobbet, för att man inte klarar av att fungera, utan måste lägga sig i mörkret och tystnaden. 

Ibland känns det faktiskt riktigt j-vligt att leva, ibland har jag faktiskt t.o.m tänkt tanken att det vore skönt att slippa ifrån...