Imorgon är sista dagen på projektet och nästa onsdag är det så dags för ännu ett rehabmöte med FK och arbetsgivaren. Denna gång kommer även doktorn och kuratorn att vara med. Meningen är alltså att man ska lägga upp sin egen rehabplan och presentera på mötet. Det känns verkligen jobbigt och det är jättesvårt att försöka lägga upp en plan, då man inte vet hur man mår om en månad osv.

Kuratorn har föreslagit ytterligare en grupp, med KBT, som kommer att vara en gång i veckan i 14 veckor, 1½-2 timmar per gång. Verkar som att det kommer att vara inriktat på stress, vilket är ett stort problem för mig, att kunna tackla stressen på jobbet. Har redan nu ångest för ensamarbetet på jobbet...

Hon (kuratorn) skulle skriva en remiss till denna grupp, så får vi se om jag kommer med. Den börjar i början av mars och parallellt kommer jag att ha enskilda samtal med kuratorn. Jag kommer att föreslå denna behandling under mars och att jag sedan börjar arbetsträna i april, kanske 25%. Sen får man väl se...

Stressad och pressad blir man av alla dessa regler. Jag försöker verkligen att inte tänka på det, men oron finns där hela tiden för hur det ska bli. Samtidigt har jag svårt att föreställa mig hur det ser ut om någon månad, då jag fortfarande lever väldigt mycket från dag till dag, stund till stund. Det går verkligen upp och ner.