Alla inlägg under mars 2009

Av H Sr - 24 mars 2009 11:23

Nog för att jag tycker om vintern och snön, men nu tycker jag att det räcker för den här säsongen! Det hade ju blivit så bart och fint på vägarna. M jr har varit ute och åkt inlines flera gånger, men nu fick de ställas undan igen. Skidträningen är slut för säsongen, det var avslutning i torsdags. H:s innebandyträning slutar på fredag har jag för mig. Slut på alla tävlingar, matcher, träningar osv. Känns skönt!!


Missade min tid hos kuratorn igår. Eller missade, jag hade sån huvudvärk så jag var tvungen att avboka den. Har blivit värre med huvudvärken igen. Ska till sjukgymnasten imorgon, för att träna lite basal kroppskännedom. Tänkte höra med henne om nacken och huvudet också, tror att jag är väldigt spänd.


Idag är det dags för KBT-gruppen. Så det blir inget gjort ikväll, är alltid så himla trött när jag kommer därifrån. Det är jobbigt att vända ut och in på sig själv, att sitta med i en grupp, att koncentrera sig i ca 2 timmar... Så ikväll blir det lugnt.


Vill passa på att tacka för alla era kommentarer! Det betyder jättemycket för mig att veta att några fortfarande kikar in och bryr sig!! En stor kram till er alla!

Av H Sr - 19 mars 2009 09:28

Ett delmål som sattes upp vid senaste träffen med bl.a FK var att jag under mars månad skulle ha besökt min arbetsplats minst en gång. Jag har inte varit där sen jag sjukskrev mig själv i slutet av oktober, jag har helt enkelt inte orkat.

Nu har jag ju varit tvungen att ta mig dit och igår bestämde jag mig för att det var dags. På onsdag eftermiddagar brukar vi sitta ner tillsammans, fika och prata, så det kändes som ett bra tillfälle att komma.


Jag var nervös hela dagen innan jag skulle dit, men jag var ändå inte beredd på reaktionen som kom då jag steg innanför dörrarna! Direkt jag klev in genom ytterdörren kom allting tillbaka, känslan av panik när man är så stressad att man är helt blockerad och inte vet vart man ska ta vägen... Och när jag kom innanför dörren till vårt kontor så brast det, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Jobbigt som sagt...


Jag blev kvar ca 1½ timme. Visst var det trevligt att träffa kollegorna igen, de tycker jag ju om så mycket, men det kändes otroligt jobbigt att bara vara inne i detta hus. Jag hade svårt att koncentrera mig på samtalen, fick verkligen kämpa för att hålla ångesten borta.


En kollega berättade (i all välmening är jag säker på) att hon/de längtar till att jag snart är tillbaka, att jag behövs osv. Samtidigt som det är roligt att höra att man är efterlängtad, så känner jag genast att det blir kravfyllt och jag får nästan ångest. Jag vet att ingen förväntar sig att jag ska hoppa in och jobba till 100% direkt som tidigare, men inombords känns det så när man hör såna kommentarer. Jag förstår att de haft det tufft nu när jag varit borta och såklart gör sig det dåliga samvetet påmint...


Något besök på min avdelning blev det inte, jag orkade bara inte. Det får bli en annan gång. Nu kommer det dock inte att vara min avdelning på ett tag. En vikarie (för min kollega som gått i pension) har anställts året ut och hon kommer att få gå på min schemarad och ha min rad. När jag väl börjar jobba kommer jag att få gå på min pensionerade kollegas rad, utan kvällar och helger (vilket jag är ytterst tacksam över!), och ha hennes lilla grupp med endast 7 patienter (istället för 13). Så småningom kommer jag att få gå tillbaka till mitt eget schema och min egen grupp, men det känns bra att veta att jag verkligen får ta det lugnt i början!


Av H Sr - 13 mars 2009 12:54

Tja... dagarna de går. Har hamnat i en liten svacka just nu känner jag. Det har varit mycket senaste tiden, först de tre veckorna i projektet (som var väldigt jobbigt att sitta tre timmar åt gången, tre dagar/vecka), sen möte med FK som inte var direkt upplyftande (i början av maj ser man över möjligheten att jobba utifrån hela arbetsmarknaden... oro över att behöva bli arbetslös...). Sen har jag börjat i en annan grupp, som inriktar sig på KBT (kognitiv beteendeterapi), där man ska få lära sig att se här och nu, hantera saker på bättre sätt osv. En gång i veckan träffas vi, det är mycket vända ut och in på sig själv, hemläxa m.m Träffar dessutom kuratorn en gång/vecka. Ska dessutom börja hos sjukgymnasten om knappt 2 veckor, för lite basal kroppskännedom m.m


Samtidigt som det är bra att komma igång, att få hjälp osv. så är det otroligt jobbigt med alla dessa tider att passa, alla kraven. Har fått svårare att somna igen, mer ångest = mer sömntabletter och lugnande.


Hade ett samtal med en sjuksköterska häromdagen (ingår i KBT-gruppen) och hon sa att jag ska försöka se här och nu, det viktiga just nu är att jag ska må bra igen, att jag fokuserar på det, vad jag tycker om osv. Visst är det så, men det är svårt att inte bli uppstressad när man inte vet hur det ska bli framöver.

Får ångest och nästan panik bara jag tänker på att gå tillbaka till jobbet, speciellt ensamarbetet. Kan riktigt känna den hemska känslan man får när man har så mycket att göra att man inte vet var man ska börja, blir stopp i hjärnan... Sjuksköterskan sa att det t.o.m syntes på mig bara jag pratade om det!

Ska man gå tillbaka överhuvudtaget?? Men vad ska jag annars göra?! Idag finns ju inga jobb. Jag måste ha min lön. Vi har ju hus och barn. Hjälp, vad ska jag göra??!!

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards