Tja... dagarna de går. Har hamnat i en liten svacka just nu känner jag. Det har varit mycket senaste tiden, först de tre veckorna i projektet (som var väldigt jobbigt att sitta tre timmar åt gången, tre dagar/vecka), sen möte med FK som inte var direkt upplyftande (i början av maj ser man över möjligheten att jobba utifrån hela arbetsmarknaden... oro över att behöva bli arbetslös...). Sen har jag börjat i en annan grupp, som inriktar sig på KBT (kognitiv beteendeterapi), där man ska få lära sig att se här och nu, hantera saker på bättre sätt osv. En gång i veckan träffas vi, det är mycket vända ut och in på sig själv, hemläxa m.m Träffar dessutom kuratorn en gång/vecka. Ska dessutom börja hos sjukgymnasten om knappt 2 veckor, för lite basal kroppskännedom m.m

Samtidigt som det är bra att komma igång, att få hjälp osv. så är det otroligt jobbigt med alla dessa tider att passa, alla kraven. Har fått svårare att somna igen, mer ångest = mer sömntabletter och lugnande.

Hade ett samtal med en sjuksköterska häromdagen (ingår i KBT-gruppen) och hon sa att jag ska försöka se här och nu, det viktiga just nu är att jag ska må bra igen, att jag fokuserar på det, vad jag tycker om osv. Visst är det så, men det är svårt att inte bli uppstressad när man inte vet hur det ska bli framöver.

Får ångest och nästan panik bara jag tänker på att gå tillbaka till jobbet, speciellt ensamarbetet. Kan riktigt känna den hemska känslan man får när man har så mycket att göra att man inte vet var man ska börja, blir stopp i hjärnan... Sjuksköterskan sa att det t.o.m syntes på mig bara jag pratade om det!

Ska man gå tillbaka överhuvudtaget?? Men vad ska jag annars göra?! Idag finns ju inga jobb. Jag måste ha min lön. Vi har ju hus och barn. Hjälp, vad ska jag göra??!!