Oj, nu är det hela 4 månader sen jag var in här och skrev någonting! Sorry... har bara inte haft ork och framför allt ingen lust till att blogga. Vill tacka för alla gulliga, omtänksamma kommentarer som jag fått under tiden! Det betyder jättemycket för mig, bara veta att det finns någon som bryr sig! Känner att det vore lite roligt att komma igång lite smått med bloggen igen... då och då i alla fall.

Lite svårt att återge allt som hänt dessa månader, men jag kan säga att det varit väldigt mycket upp och ner i perioder. Äntligen, äntligen känner jag att det börjar bli lite ljusare! Just nu är jag inne i en riktig tröttperiod, skulle kunna sova hur mycket som helst, men jag känner mig ändå lättare i sinnet. Kan se fram emot att bli bra igen, vilket är ett framsteg bara det!

Jag är fortfarande helt sjukskriven, till nästa onsdag. Sen vet jag inte. Min handläggare på FK har semester och kommer tillbaka på måndag. Min kurator ska prata med henne då och sen har jag tid hos kuratorn på e.m., så förhoppningsvis vet jag mer då. Känner själv att jag vill försöka komma igång lite smått, men gärna med arbetsträning i någon vecka först. Känner att jag måste få komma till jobbet och bara vara, utan krav, först och främst. Jag har varit dit och hälsat på några gånger, det går lättare och lättare, men är ju en helt annan sak att gå dit på besök!

Förhoppningsvis kommer allt att gå bra, så att jag sakta men säkert kan vara tillbaka på jobbet under hösten. Har inget annat val heller, då man bara har rätt till ett års sjukskrivning... dessa regler!

Nåväl. Fortsätter att gå hos kuratorn och sjukgymnasten tills vidare, vilket känns bra. Har 100% förtroende för min kurator, som är helt suverän! Är så glad att jag får gå till just henne. 

Känner att sommaren har gjort mig gott, oavsett väder. Det har varit uppehåll hos både kurator och sjukgymnast några veckor, vilket gav mig lite andrum. Kände att jag fick landa lite, bara vara och känna efter. 

Dock ska jag inte sticka under stol med att det också varit otroligt jobbigt att ha hela familjen hemma under 4 veckor. Jag älskar min familj mer än allt annat, men det är inte många timmar jag fått för mig själv under dessa veckor och jag känner att mitt behov att vara ensam är väldigt starkt just nu. Få vara själv med sina tankar, ro att bearbeta och känna efter...

Nu har H jr börjat på dagis igen, lite mjukstart och nästa torsdag börjar grabbarna skolan igen. Även om det blir dags för mig att börja ge mig ut i arbetslivet så innebär det att jag kommer att vara mera själv hemma igen. Det behövs, om jag ska kunna gå vidare och orka!